Människor utan existentiellt värde

Det händer ständigt att människor utför extremt blåsta, depraverade och destruktiva dåd. Vi påverkar dessutom varandra och vissa av dessa vansinnesdåd sätter en dolk i min hatnerv. Jag reagerar inte så här när vi gör varandra illa, istället anser jag att vår business är vår business och våra hemska missöden är förvisso tragiska i all sin rätt, men bör få interna perspektiv. När vissa av oss plågar djur däremot, blir jag så jävla vansinnig att marken under fötterna fattar eld. Som när norska säljägare övar prickskytte på sälkutar. När jag ser en nyhet av den kalibern och får veta att försvaret löd "Man måste få skjuta in sig", så tappar dessa människor allt värde för mig. Jag förstår direkt att de saknar en essentiell del av själen som gör dem till människor. De blir till något annat, de blir till något som inte behöver existera. Varför inte söka upp dessa jägare, skadeskjuta dem från avstånd, skjuta, skjuta och skjuta igen, tills de slutligen dör utan att veta vad som hänt. Varför skulle jag bry mig när de inte längre har ett existentiellt värde? Vad fan skulle dessa varelser kunna bidra med här i världen? Jag bryr mig inte om de lämnar kvar sörjande mödrar, fäder, syskon, barn eller fruar. Dessa människor neutraliserar inte det som skett, de bara förstärker det genom relationsbandet. Jag ryser, jag brinner och är helt jävla allvarlig om saken.